Halmstad var en viktig utpost för det danska riket mot det starkare grannlandet Sverige. I början av 1600-talet satte kungen Christian lV därför igång en verksamhet för att rusta upp Halmstads befästningsverk.

Det tog bara några år för att förvandla Halmstad till ett starkt fäste och de många arbeten som behövde göras gjorde stadens hantverkare gott. Under den tiden byggdes de fyra stadsportarna, en för varje väderstreck. Den mäktigaste av dem var Öster Port som skyddade bron över Nissan.

Norre Port blev klar 1601. Under 1700-talet, när Halland hade blivit svenskt, gick Halmstads fästningsverk under. Norre Port var en av de få byggnader och den enda av alla fyra portar som stod kvar.

1870 försökte Carl Wilhelm Wallberg att driva igenom rivningen av porten, då den var i dålig skick och ansågs vara ett hinder för stadsutvecklingen. Detsamma försökte hans bror Isak Wallberg två år senare, men båda misslyckades. Konungens Befallningshavande fridlyste staden 1873, men 1879 beslöt stadsfullmäktige att porten skulle förstöras. Det var dock fortfarande inte slutet av diskussionen och Hans Hildebrand fick stadsfullmäktige att ta tillbaka beslutet. Porten fick stå kvar.

1887 blev den till ett museum. 1929 fick Norre Port Halmstads första trafiksignal som reglerade motortrafiken som körde genom porten tills den 1939 enkelriktades från norr till söder och 1971 förbjöds totalt. 1974-75 restaurerades porten och 2007 förklarades den som byggnadsminne.