När Västervik grundades på sin nuvarande plats 1433 av Erik av Pommern beviljades invånarna fyra skattefria år, varav det första var att bygga en kyrka. Gudstjänster hölls här i nästan 500 år, med den sista höga mässan på Kristi Konungens högtid (Domssöndagen) 1905. Den nya kyrkan, S:t Petri, invigdes den första advent samma år. Sedan dess användes S:ta Gertruds för olika ändamål, inklusive för spannmålslagring under första världskriget. Så småningom uppstod idén att återställa kyrkan som en plats för tillbedjan, och S:ta Gertruds invigdes på nytt den 18 juni 1933. Kyrkans ursprungliga torn, som förstördes av blixten under en gudstjänst 1762, ersattes på 1780-talet av det nuvarande, ritat av den kände arkitekten Carl-Fredrik Adelcratz. Bland kyrkans många värdefulla artefakter finns en Wisteniusorgel från 1743, som anses vara ett av Sveriges mest värdefulla organ.

Kejsar Nero byggde år 64 ett nästan milslångt palats – från kullen Palatinen ända bort till Oppio-kullen. Vissa delar var täckta i guld, ädelsten och andra praktfulla utsmyckningar. Efter Neros död fylldes allt igen med jord för att utplåna minnet av tyrannen. På 1400-talet återupptäcktes det av en slump och idag kan man under markytan vandra genom 30 av Neros 150 rum.

Fraumunster ligger precis vid floden och är ett av Zürichs kännetecken med sin blå spira som dominerar stadens silhuett. Kyrkan har anor från 1250 och är särskilt känd för fönstermålningarna av Marc Chagall.